Ta ansvar för ditt liv och lev det nu!
Efter första tvivlande tanken är det kört…

smiley-1282457

Skapandet av din anpassningsförmåga
Du får lära dig under din uppväxt att bli anpassningsbar efter din sociala omgivnings krav och förväntningar,
detta innebär att du blir en kopia av din sociala omgivning och alla dina naturliga anlag försvinner.
Detta börjar vid 3-4 års ålder, innan denna ålder är du dig själv, vilket innebär att du är ditt sanna jag.
Under din anpassningsprocess så lär du dig att inte visa dina känslor samt visa vad du tycker och tänker
utan du ska vara snäll, lydig, glad, nöjd osv. Du får inte vara arg, ledsen, rädd, bråkig, levande, bedrövad, orolig osv.

Du får lära dig på samma sätt som ett husdjur genom ogillande, bestraffning, belöning, utpressning samt
annan påverkan, det fungerar tack vare att du som barn ville få bekräftelse samt bli älskad och
uppmärksammad för att få detta och för att synas börjar du att tränga undan ditt spontana äkta sanna jag,
du börjar att spela olika roller du låtsas vara någon annan än den du är, för att inte bli bortstött och
hamna utanför din sociala gemenskap.

Detta innebär att du inte vågar visa dig som den du verkligen är, om du gjorde det så skulle din
sociala omgivning kanske inte tycka om dig, för du vet att om du visar dig som du inte är,
tycker de om dig, men om du visar dig som den du egentligen är så kommer de kanske inte att tycka om dig.

Denna process innebär att din själ ditt sanna jag försvinner. Därför har du mycket svårt att visa ditt rätta
spontana äkta sanna jag och veta vad du egentligen tycker, tänker samt känner i olika situationer eftersom
du fruktar att ingen kan tycka om och älska dig som du verkligen är. Därför håller du medvetet tillbaka det
som är ditt sanna jag det som både du själv och din omgivning skulle må bra av att du visade.

Jag är inte den du tror jag är.

Jag är inte den jag tror att jag är.

Jag är den jag tror att du tror att jag är.

Om vi härmar eller kopierar andra kan vi kanske i bästa fall komma så långt som de kommit.
Vi kan aldrig bli mer än en lite sämre kopia. Det enda sanna vi kan göra är att utgå från den person vi är.

Vi tror också att vi måste få allt utifrån. Men vi har mer än vi anar inuti oss av kunskap, insikt, vilja och intuition.
Alla föds med en vilja att utvecklas och lära sig. Till exempel lär sig små barn att gå av sig själva.
De härmar inte andra småbarn, utan de utgår från sig själva och sin kropp. De lär sig på egen hand
genom att pröva sig fram lite i taget. Det går av sig självt eftersom barn är nyfikna på omvärlden,
de vill upptäcka och få kontakt. Plötsligt har de lärt sig att gå på egen hand och deras lycka och stolthet är fullkomlig!

Men det är så lätt att tillrättavisa ett barn och visa hur de ska göra. Vi tror oss veta och kunna hur
andra ska göra saker. Varför inte istället ge barn en tilltro till att de kan lösa detta på egen hand och stötta,
uppmuntra våra barn så att de kan finna en lösning själva. Det kanske tar lite längre tid inledningsvis.
Men det centrala är att inte ta över, för då lär sig barnet redan från början att det ska lita på andras förmåga
istället för att lita på och bygga upp sin egen förmåga. När vi en gång har börjat ”ta över” stannar barnets egen
inre ”motor” sakta men säkert. Det tar bort den egna initiativkraften, inre motivationen och motverkar självständighet.
Vi måste utgå från de egna förutsättningarna, inte andras, när vi går genom livet. Ju tidigare vi upptäcker detta desto bättre.

Det grundläggande problemet i vårt samhälle är att vi ska efterlikna andra, istället för att utveckla något unikt eget.
Detta förhållningssätt kan aldrig fylla os med stolthet och ge mening åt det vi gör. Att hela tiden försöka
efterlikna andra dränerar vår energi. Vi tömmer oss på kraft om vi dagligen försöker leva upp till
vårt samhälles krav och förväntningar. Dessa som säger oss hur vi ska bete oss hur vi ska leva, vara och agera.